Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttaga, huru i Nord-Grönland europeiska ogräs, förr alldeles
främmande för landets flora, slagit sig ned i de danska
kolonisternas mycket små, med mycket besvär men tvifvelaktig
framgång skötta trädgårdstäppor.
Dessa och otaliga liknande fall från världens mest
skilda trakter tala otvetydigt för det berättigade i ett
antagande på förhand, att i vårt sedan så lång tid tillbaka
bebodda land människan måste hafva spelat en mycket viktig
roll med hänsyn till vegetationens förändringar. Vid
närmare undersökning visar sig ock, ej blott att så varit
förhållandet, utan ock att detta skett förnämligast på trenne
sätt, nämligen 1) genom förändring af de s. k. vilda
växternas fördelning på området, i det att någras utbredning
ökats, andras förminskats, 2) genom införande i landet af
nya, där förut ej förekommande växter och 3) genom
utrotande af förut där befintliga arter. Må vi nu ägna någon
uppmärksamhet åt ett hvart af dessa sätt för människans
ingripande.
Hurudan vårt lands växtlighet var, då människor först
här nedslogo sina bopålar, kunna vi naturligtvis ej så noga
veta, men man har god anledning att antaga, att landet då
var till största delen skogbevuxet, mera fylldt af kärr och
moras samt mera rikt på sjöar, än nu. Antagligen bosatte
sig de första bebyggarne på hafs- och sjöstränder samt
lifnärde sig af fiskets och jaktens byten samt skogens vilda
bär, rötter o. s. v. Något nämnvärdt inflytande på
vegetationen skulle denna fåtaliga befolkning näppeligen hafva
utöfvat, om ej till densammas förfogande stått ett medel,
hvars makt i alla tider gjort sig gällande, t. o. m. på vida
sträckor. Detta medel är elden. Det ligger intet orimligt
i att antaga, att de kringströfvande jägarne upptändt eldar,
och säkerligen voro de ej noggrannare med att släcka dem, än
våra dagars vidjebäddande gärdesgårds-uppsättare eller
kaffekokande lustresande. Och då sedan våra förfäder nått den
grad af odling, att de äfven sysselsatte sig med boskapsskötsel,
är det ju ej omöjligt, att skogen blifvit, liksom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
