Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan med eld och yxa, med spett och spade åstadkommit
för erhållande af åkrar och planteringsland, från hvilka föda
för hennes eget och husdjurens underhåll skulle vinnas.
När detta i vårt land först började ske, veta vi ej med
säkerhet; att jordbruket redan under bronsåldern — d. v. s.
före Kristi födelse — nått en sådan utveckling, att åkrar
med tillhjälp af dragare här plöjdes, framgår tydligt af
hällristningar från den tiden. Ej omöjligt är, att t. o. m. de
senare generationerna af stenålderns folk idkat åkerbruk.
Det är således en rundlig tid af allra minst 2,000 år,
hvarunder vildmarkens förändring till odlad mark fortgått,
och än i dag fortgår den med oförminskad ifver. Härigenom
har ock en högst betydande del af Sveriges jord blifvit
beröfvad sitt ursprungliga växttäcke; de “tolfmila skogar“,
som såväl folksagan som historiska dokument omtala
såsom ännu för blott få sekler sedan förekommande i flera
af landets sydligare delar, äro försvunna eller inskränkta
till mycket anspråkslösa dimensioner, och deras platser
intagas nu af böljande sädesfält eller frodiga ängar. I vissa
delar af vårt land är för närvarande den vida öfvervägande
delen af marken odlad, och med den ursprungliga
vegetationen har det gått på samma sätt som med många vilda
folkstammar, hvilka kommit i beröring med invandrade
europeiska kolonister: de hafva år efter år aftagit i antal och
lefva nu blott på nåder i sitt eget land, såvida de ej helt
och hållet utrotats.
Härmed äro vi nu inne på det andra af de ofvan
angifna sätten, hvarpå människan har förändrat landets
vegetation, nämligen genom införande från främmande land af
förr här ej förekommande växtarter. Sant är visserligen,
att af de växter, som äro föremål för odling, några äro af
gammal svensk härkomst, t. ex. kålrot, sparris, humle,
timotej, klöfverarterna, svarta och röda vinbär samt några
andra, men dels äro dessa tämligen få till antalet, dels spela
de en mera underordnad roll. Väl möjligt är ock, att de,
eller åtminstone de flesta af dem, såsom kulturväxter hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
