Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkommit från utlandet. De, hvilka såsom näringsalstrande äro
de viktigaste och som tillika upptaga största delen af den
odlade marken, äro sådana, som människan själf infört. Och
det är ej från ett enda eller ett par håll, som de blifvit
hämtade; vi finna t. ex. på våra åkrar och i våra köksträdgårdar
arter af sydeuropeiskt, asiatiskt, afrikanskt, nord- och
sydamerikanskt ursprung — en och annan härstammar från
så aflägsna trakter som Japan och Chile, ja t. o. m. ända
från Nya Zeeland. Dessutom finnas några växter, hvilka för
länge sedan hafva så fullständigt tagit tjänst hos människan,
att man ej längre kan angifva deras rätta fädernesland.
Dessa talrika, inflyttade kulturväxter hafva ej heller
alla på samma tid hit importerats. Den, som först hitkom,
var antagligen kornet, nämligen dess 6-radiga form, under
det att dess andra former äro af ett yngre datum. Något
senare, men i alla fall i den gråa forntiden, infördes hvete
och råg, hvilka båda sädesslag dock länge — t. o. m. ännu
under medeltiden — odlades endast helt obetydligt, knappast
annat än för de burgnares räkning. Ungefär lika gamla
äro i vårt land rofvorna, äfvensom det för erhållande af
spånadsmaterial odlade linet. En del af dessa kulturväxter
medföljde antagligen hit inflyttade folkstammar; andra hafva
måhända hemförts af vikingar eller dåtida köpmän.
Under medeltiden ökades kulturväxternas antal ej
obetydligt. Hafren torde först då blifvit ett svenskt säde,
liksom äfven bohvetet, som af hanseatiska köpmän fördes till
Gotland. Än vidare erhöll vårt land under denna tid ärter,
bondbönor, hampa och framför allt kål, som då och sedan
länge ansågs såsom köksträdgårdens förnämsta växt, såsom
redan framgår af namnet “kålgård“ i stället för trädgård.
Under samma tid började ock odlingen af bärbuskar och
fruktträd; från utlandet infördes krusbär, körsbär, plommon,
päron och ädlare äpplesorter. Det är utan gensägelse i
främsta rummet munkarne, som man har att tacka härför;
från klostren spridde sig dessa växter först till riddarborgarne
och sedan allt vidare omkring på bygderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
