Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva blandats ett stort antal utlänningar. Några, t. ex.
knäckepilen, svartpoppeln och häckspirean, infördes
antagligen redan under medeltiden, andra åter i senare tider.
Såsom exempel på några af dessa sistnämnda, som på kort
tid vunnit en mycket stor spridning, må följande trenne här
anföras: 1) det nu i snart sagdt alla anläggningar vanliga
rosentryet (Lonicera tatarica), som Linné i medlet af förra
århundradet lyckades uppdraga af frön från det inre
Ryssland, och som sedan en tid bortåt betraktades såsom en af
Upsala botaniska trädgårds största rariteter; 2)
pyramidpoppeln, som Linné aldrig skådat, enär densamma för föga
mer än 100 år först blef för botanisterna bekant och till
Sverige infördes ett godt stycke in på detta århundrade,
samt 3) den numera ytterst vanliga, särskildt till häckar på
kyrkogårdar allmänt använda snöbärsbusken
(Symphoricarpus racemosus), som först 1803 upptäcktes långt bort i N.
Amerikas bergstrakter.
Sammanfatta vi det, som nu sagts om dessa
importerade växter — de må tjäna till nytta eller prydnad —, så
finna vi lätt, att från världens mest skilda länder hitförts
ett högst betydande antal — flera tusen — olika arter.
Dessa upptaga nu tillsammans betydande jordområden, som
förr kläddes af svenska florans egna barn. Lätt kan man
finna, att de allra flesta af dem äro sådana, som i vårt land
kunna fortlefva endast så länge, som de stå under
människans hägn och skydd. En del af dem äro så ömtåliga,
att de dödas af vinterkylan eller vårfrosterna; andra kräfva
en omsorgsfullt tillredd jord för att segra i kampen mot
mera förnöjsamma arter. Skulle vi lämna en åker eller
en blomster- eller köksträdgård oskördad och låta den sköta
sig själf, blefve resultatet för visso det, att inom några få
— i vissa fall inom ett enda — år intet eller helt få spår
af de där odlade växterna vore att upptäcka, men att
däremot andra växter skulle där frodas förträffligt. I en
fruktträdgård eller parkanläggning blefve förhållandet ock
detsamma, om man undantager, att där varande träd och buskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
