Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BARRETT.
19
också hela tillvaron hennes religion. Det är från denna
synpunkt hon bedömer konsten lika väl som människorna.
Hon kallar’sig "»en litterär latidunarian», hvilket
Ke-nyon härleder ur hennes »omoraliska sympati för styrkan
hvar den än fanns». Fullt oberoende af sin nations
och sin omgifnings fördomar — vare sig känslans eller
konventionalismens — älskade hon med hvarje år allt
mer den franska litteraturen, framför allt George Sand
ocli Balzac, på hvilkas »i England högst opassande men
odödliga oanständigheter jag lefvat», skrifver hon; senare
tjusar Stendahl henne. Hon skänkte Harriet Martineau
sin mogna ålders djupa sympati och bevarade för Byron
sin barndoms stora entusiasm; hon beundrade i hög grad
Shelley och Landor och ägnade sitt stora hat åt den
engelska »rättrogna och sedliga» själfrättfärdighet, som
bland annat hade Byrons blod på sitt hufvud. Hon
ansåg sina landsmän som »sociala barbarer» och drogs
allt mer af sina sympatier till kontinenten, »där lifvet
har tunnare hud och lifligare safter».
Denna hennes utveckling möjliggjorde en
ögonblicklig förståelse af Brownings diktning, och hon samstämde
med dess lifsåskådning som med ingen annan samtidas.
Då han mötte oförstående af kritiken, plågades hon å
hans vägnar, men gladdes att dock veta honom läst och
högt skattad i en liten utvald krets, till hvilken Kenyon
hörde. Af denne gemensamme vän fick hon veta att
»Browning var stor i allt», hvilket ingaf henne en ökad
sympati för »the king of the mystics», poeten och profe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
