Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING.
35
och framför allt i Shelley försjönk han för alltid.
Välljudsströmmen från Shelleys violin väckte hos Browning
sångens ande; åt honom — the suntreacler — ägnade
Browning sin ungdoms första diktarhyllning; åt honom
sin mognare ålders enda — och utmärkta — kritiska essay.
De stora olikheterna i hvarderas diktarlynne betingade
varaktigheten, medan likheterna betingade djupet af
Shelleys inflytande på Browning. En af dessa likheter var
bådas panteistiska naturkänsla. Många dagar och äfven
nätter tillbragte Browning i omgifningarna kring sitt hem,
där man då ännu i Dulwichskogen eller på Wimbledon
Common kunde njuta skogsensamhetens eller
viddernas hela tjusning. Där kunde Browning ligga" under
träden eller i gräset, så orörlig, att fåglarna slogo ned på
honom och med sinnen, vakna som en indians, iakttaga
enskildheterna på samma gång han försjönk i
helhetsintrycket af naturen. Fåglarnas och insekternas,
blommornas och gräsens rörelser och lefnadsvanor blefvo
honom lika förtroliga som skyarnas och dimmornas
färgskiftningar, åskans och regnets stämmor, nattens och
dagens olika dofter och ljud. Lika törstigt drack han intryck
från människolifvet i hvarje dess okonventionella
framträdande. Zigenarsällskap och vandrande teatertrupper,
kroglif och separatistpredikanter intresserade honom lika
lifligt’—•’ han, som blef »varm endast af att höra orden
purpur och skarlakan» tjusades af allt, som gaf färg åt
hvardagen! Med sanning kunde Browning om sig säga:
»Tillvaron har ej undgått mig och det skall den heller icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
