Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
hon, som var a deep wonder oj a creature —
henne behöfde han!
Men hon skulle ej oroa sig öfver att han ej kunde
vänta; han hade till och med nekat sig nöjet att gå
fram till n:r 50 WimjDole Street, efter som hon ännu ej
lofvat honom att få komma! När hon i ett bref talar
om huru trånande hon längtar bort från lifvet, svarar
han: att nu måste hon stanna där, när hans fot redan
var på hennes trappa! Hon hade »förstorat hans lifs
harpa med hela oktaver af gyllene strängar» och han —
om hvilken hon träffande sade att han druckit lifvets
bägare öfverfylld, med solen skinande på densamma —
ville få ge henne en del af sin lifsglädje; han skulle
dock »ha kvar dubbelt mer än hvad som med rätta
tillkom honom själf!»
De utbyta sina tankar om diktandet, dess mål och
dess medel, de meddela hvarandra sina arbetsplaner,
och han undrar öfver att ban till henne kan uttala
hvad han . ännu knappt vågat säga sig själf. När
Elisabeth Barrett slutligen utsätter en dag för hans besök
är hon så fylld af aningsfull oro och omedveten fruktan
att han i verkligheten skall känna sig besviken i sina
förväntningar om henne, att tårarna strömmade, medan
hon skref brefvet. Hon bad honom minnas »att hennes
bästa jag var i hennes poesi; själf var hon intet, blott
en rot, som växte djupt nere i mörkret!» Hon kände
att hans bref gripit henne som inga andras och därför
hade han blött behöft säga ett ord, för att hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
