Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 7 1
enkelt kallar djuriskhet». I hvarje bref och vid hvarje
besök gaf han henne däremot den tigande ömhetens
hyllning, hvilken, alltid rörande för en äkta kvinna, blef
dubbelt betagande från denne lifsberusade lyckoprins.
När han åter varsamt nalkas framtidsfrågan blir han
väl icke tystad, men ej heller genast trodd.
Öfvergången ur svarta natten till det hvita solflödet var ännu
för plötslig. Hon sluter, bländad, ögonen och plågar sig
själf och honom genom att ej kunna se verkligheten.
Hennes naturliga anspråkslöshet, var sjukligt stegrad
genom hennes långa isolering, under hvilken hon kunnat
vara så föga för andra och därför vant sig att af dem
vänta intet. Men framförallt blef den stora ödmjukhet,
hvilken alltid följer den stora kärleken, hos henne så
.stark att den skulle tyckes onaturlig, ifall den icke blefve
förståelig genom känslan af den ytterliga motsatsen mellan
en hjälplös sjukling som hon och en ung gud som han.
På hans ljusa väg kunde hon ej låta sin skugga falla.
Ingendera uttalar ännu sin känsla men den talar ur allt.
Mon läser manuskripten till hans dikter och han ber
henne lära sig hemligheten af den utsökta musiken i
hennes egen lyrik, ty han — som fordom njutit af att
trotsa andras smak — kunde nu ej tycka om sina egna
dikter, ifall hon ej gjorde det! Hon svarar att hon är
född her o-icor shipper och ämnar förbli det; därför ber
hon att få slippa lära honom något, endast få lära af
honom, se upp till honom och tjäna honom på alla
andra sätt.. Det enda hon kunde lära honom vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
