Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"70
MÄNNISKOR.
smärtan — eller just det hon allra minst ville bibringa
honom! Han försäkrar henne att hennes poesi är honom
så mycket mer värd än hans egen, att han oroar sig
för den tid hon tar från sitt arbete för att ge honom,
medan hon däremot gärna skulle få tända eld på hans
manuskript, om hon behöfde det för att hålla sina
fingerspetsar varma! Han påminner henne om hennes löfte:
att bruka hvar solig stund för att stärka sina krafter,
men han ber henne däremot att icke — som hon äfven
lofvat — en dag plötsligt gå honom till mötes, ty då
kan han ej svara för hvad han i sin glädje tar sig till!
Robert Browning säger om sig själf att han ej blott
noga profvade hvarje sin känsla, innan han gaf den
namn, utan att han äfven var mycket väljande i
uttrycken för sina känslor, så att orden ej skulle bli större
än känslorna. Också är motsatsen påfallande mellan
hans invecklade diktarspråk och hans brefstil: den
trovärdiga, knappa enkelheten i denna ger ett djupare
intryck af äkta känsla än de största vältalighetsutbrott
skulle förmå. Som diktare liknar han sig med fullt skäl
vid blänkfyren, som ömsom lyser fram, ömsom
försvinner i mörker. Som älskare gaf han däremot ett solflöde,
hvilket aldrig skymdes af ett enda stämningens moln.
Då ingen omskrifning kan göra rättvisa åt den
känsla, som talar ur bådas bref, kommer jag nu att —
i starkt sammandrag och fri gruppering — meddela en
del af deras skriftliga utbyte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
