- Project Runeberg -  Människor /
58

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"58

MÄNNISKOR.

stå lika högt och lika helt förbli hennes vän. Hon
fortsätter:

Era handlingar ha varit bestämda af de mest
generösa impulser, men ni har dock haft den lättare delen,
ty för en generös natur är ali slags ädelhet lätt. Men
min uppgift har varit svårare och jag har åter och åter
dignat under den, hvilket har måst gifva er ett intryck
af vankelmod, som varit er — eller oss båda — ovärdigt.
Dock har det varit endast rättvist att ni trott på mig . . .
Om ni har rätten att taga ett för er lycka vågadt
steg, har jag ej rätten att tillåta er förspilla ert lif . . .
Jag trodde att er ädelmodiga impuls snart skulle gå
öfver. Det rör mig djupt att den fortfarit Men ni är
en man och ni kan därför, omedvetet, misstaga er om
er känslas styrka och det vore lyckligare för er om ni
funne att ni så gjort. . .

Inga ovärdiga kvinnliga motiv skulle — däri har
ni rätt — kunna hindra mig att säga er livad ni har
rätt att höra — men allt jag kunde säga skulle göra er
orätt! Ert lif — om ni gaf mig det — skulle genom
mig fyllas af en oro ocli sorg, ni icke är född till, och
hvad skulle jag kunna ge er, som icke vore oädelt att
gifva?

I det bref, hvarmed han besvarar detta, säger han
bland annat:

Det var icke i går, ej för tio, ej ens för tjugu år
sedan jag började tänka öfver mitt eget lif, dess mål
och dess kraf . . . Och jag vet, så visst någon kan veta
något, att om ni låter mig göra mitt lif till ert, låter
mig förstora mitt lif genom ert, skulle ni göra mig
outsägligt lycklig. . . Jag slutar nu. Ty äfven om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free