- Project Runeberg -  Människor /
60

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"60

MÄNNISKOR.

jag först undrade öfver och kämpade emot icke så litet,
men fann mig slutligen i omöjligheten och var snarare
stolt än sorgsen öfver dec. Men när den äkta kärleken,

— hvilken genast lät förnimma sig som sådan —
slutligen uppenbarade sig, då öppnade jag strax mitt hjärta
för den med ett jubelrop 1 Jag brydde mig icke om att
den kullkastade alla mina teorier eller störde den
sinnesro, jag trodde mig ha vunnit för mitt återstående lif.
Ej heller fruktade jag att det nya elementet skulle skada
något af det, som redan förut utan dess hjälp,
organiserat sig inom mig. leke heller har jag gjort mig
skyldig till den mer förlåtliga dårskapen att behandla
min nya känsla^ på människors vanliga sätt. Jag har
hvarken bedt eller öfvertalat eller försäkrat... Ty jag
tror att ni tror på mig ... Er tillgifvenhet för mig är
redan mycket — och hvad det andra angår så skall ni

— då ni vill säga mig att hindren ej längre finnas —
om tio år, ifall jag lefver, finna mig väntande alldeles
som nu . . .

Hvad de världsliga angelägenheterna angår, så
finnes det ett enda litet offer, jag gladt kunde göra för
er: offret af mitt ljufligt sorglösa lefnadssätt, mitt
absoluta oberoende, som mitt hjärta skulle hungra efter
och som jag kämpat mången god kamp för att bevara.
Det lättsinnigt visa lif, jag fört — och fört med afsikt
—- skulle jag icke kunna lämna för något mindre än er!
Men nog med ord för det närvarande! Jag kysser era
händer nu. Och vill ni mottaga min ännu outtryckta
känsla, då skall mer och mer af den bli uttalad — eller
förstådd — det vill säga om vi båda lefva. — Ni skall
då bättre veta hvad det var, som gafs er i ett enda
litet ord . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free