- Project Runeberg -  Människor /
63

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT.

7 1

lunda kunna komma när ni tillät och gå när ni ville;
jag skulle icke begära att vara mer för er än en af era
bröder. . . men när ert hufvud värkte kunde jag ju
få sitta hos er! Jag väljer, med klart medvetande,
förverkligandet af denna dröm — att få vara en timme
om dagen hos er —• hellre än hvarje annan lycka, som
jag skulle kunna finna i denna eller någon annan
tillvaro. Och dock blir också detta kanske blott en dröm!

Detta bref — och hur skulle det varit möjligt annat?
— öfvervann ändtligen hennes tvekan och blef för
henne »en öfverflödande ersättning för hennes lifs
lidanden, hvilka alla smälte bort i lyckotårar».

Och — fortsätter lion — så måste hvarje kvinna hafva
känt — som alis kunde känna —• vid att höra sådana
ord af en sådan man ... Ni har rört mig djupare än
jag ens trodde att ni kunde! Och hädanefter är jag er
i hvarje afseende, utom de, som kunde skada er. ..
Huru än framtiden gestaltar sig: tag nu mitt löfte, som
endast Guds och er egen vilja kan upphäfva. Om Han,
inom en rimlig tid, löser mig ur ohälsans boja, då skall
jag för er bli hvad ni vid den tiden själf önskar — vän
eller mer än vän — i alla händelser en vän till det sista . . .

Men under tiden är ni fullkomligt fri — obunden,
som det kallas; icke ens skuggan af en tråd håller er!
Och om jag icke visste att ni ansåg er så, ville jag nu
aldrig se er mer, hur mj’cket detta än skulle kosta mig.
Ni kan tvinga mig att känna — men inte att tänka
annorlunda än jag först tänkte: att det vore bäst för er att
glömma mig i hvarje annat afseende än som en vän.
Och det, som vore bättre för er — kunde väl detta
vara illa för mig ? . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free