- Project Runeberg -  Människor /
88

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"88

MÄNNISKOR.

het led mer än hans hjärta gjorde att hans obeveklighet
aldrig kastade någon varaktig skugga öfver hennes nya
lif. Till systrarna förblef förhållandet oförändradt —
de hade vetat allt, utom det sista steget — och med
bröderna blef det framdeles återknutet. De vänner, om
hvilkas ogillande Elisabeth Barrett varit så viss — både
på grund af hennes egen »galenskap» och hennes
handlingssätt mot fadern — klandrade henne ej, ty de kände
alltför väl mr. Barretts tyranniska monomani, som
framträdde vid alla barnens giftermål. Utgången visade ju
dessutom att dessa båda poeter haft rätt i att anse sitt
»eget vansinniga giftermål som det enda kloka i
världen!» Carlyle, Brownings vän — allt sedan denne
hejdat den ridande Carlyles häst på Wimbledon Common
för att omtala sin beundran för den honom då
personligen obekante tänkaren —, var hänryckt öfver deras
handling. Och den gode vännen Kenyon, gent emot hvilken
de båda haft det sämsta samvetet, skref till sin kusin:
Du har åfoentyrat ditt lif och du har gjort
alldeles rätt! ... 1 stället för det allmänna ogillande
Elisabeth Barrett väntat, fick hon således talrika bevis på
sympati från dem, hvilkas omdöme hon skattade. Hvad
åter världens välvisa meningar angick, så voro de mot
dem fullkomligt skyddade genom sin likgiltighet.

Nu ■— jublade bon — kunna inga människor skilja
oss. Nu har jag rätt att öppet älska dig — ja, det
kommer ju till och med att kallas min plikt, medan jag
vet att, vore det ocksä en synd, skulle jag lika fullt
göra detl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free