Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"90
MÄNNISKOR.
som för makarna Browning, blifva lifvets stora innehåll,
förr än människorna blifva hvad dessa båda voro,
lef-nadskonstnärer hvilka med klart medvetande bevarat —
och bevarat sig själfva för — sitt erotiska ideal och
hvilka, oberörda af alla andra hänsyn, välja de
lifsför-hållanden, hvilka tillåta dem att på det fullkomligaste
sätt utforma sitt stora lifsinnehåll. Och
lefnadskonst-närer åter blifva endast de hvilka likt dessa hafva en
stark själfkänsla och ingen fåfänga. Det är denna
senare, som försvagar människorna och bindrar dem att
stå ensamma; det är den förra, som ger dem styrkan
och makten att, trots alla slags hinder, förverkliga sitt
eget väsens lag.
Jag har ofvan framhållit att Browning ej hörde till
de, särskildt i våra dagar talrika, individualister, hvilka
föra stora ord om öfvermänniskan och hennes
lefnadsvishet på läpparna, men hvilkas handlingar äro mer
råa och fula och små än ens de föraktade
hjordmänniskornas. Brownings lidelse som människa var ett
med hans lidelse som diktare, nämligen enhet och
helhet, trohet mot sin egen själs högsta mål och ihärdig,
daglig själfkultur för att i små som stora ting
förverkliga dessa mål. Och samma lidelse var hennes. Sålunda
bevisade båda under sitt samlif: att icke ett. af de
förut anförda orden varit ett öfverord; att deras kärlek,
vårdad med andakt, verkligen växte i stället för att
vissna och alt den till det sista hos båda motsvarade
Elisabeth Barretts egen karakteristik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
