- Project Runeberg -  Människor /
95

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROBERT OCH ELISABETH BARRETT BROWNING. 95

landet. Här är molnfri, solig himmel och vårlikt väder.
Vi göra dagliga promenader, under hvilka guldgula oranger
titta ned på en öfver murarna. När jag är trött sitter
jag på en sten och betraktar ödlorna och bergen, den
klara lilla sjön och pinjeskogen . . . Mitt hufvud går rundt
af lycka — jag, som aldrig varit lycklig förr i mitt lif! . ..
Roberts geni är intet i jämförelse med hans personlighet,
hans mer än kvinnliga ömhet, hans outtröttliga godhet,
hans stundliga sträfvan efter den högsta fullkomning.
Hans temperament, hans hvardagslynne, hans sätt —
allt är fullkomligt! Hvar timme binder mig fastare till
honom. Han kan tala visdom om allt mellan himmel
och jord och dessemellan visa ett ständigt godt lynne
och en munterhet full af tokeri ... Vi skratta som om
vi voro tjugu personer tillsammans . . . Vår middag få
vi från en trattoria och bli fullt mätta af fågel och
cbianti; vi supera. på kastanjer och drufvor. Elias och
„liljorna på marken hade ej färre matbekymmer! Jag
slipper till och med ordinera middagen och äfven att
slå i kaffet är ett deladt arbete. När jag endast är så
god att låta mig bäras uppför trappor och änglalik nog
att ligga stilla på soffan — då anses mina plikter fyllda
med tillbedjansvärd fullkomlighet! . ..

Bland deras visa grundsatser för samlifvet var äfven
den, att hvardera skulle arbeta alldeles för sig själf och
aldrig visa den andra hvad de höllo på med — förr
än det var färdigt, en regel, som han någon gång bröt,
men hon aldrig. När han en gång, 1846, i sin oro att
hon för honom försummade sin diktning, frågade om
hon alis intet skref, svarade hon: »jo, jag har verkligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free