Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT OCH ELISABETH BARRETT BROWNING. 129
-A.––-• ■.:—.–––– -
— — — the only truthtellers left to God
The only speakers of essential truth
Opposed to relative, comparative,
And temporal truths — — —
Denna åsikt kom henne att varna skalden för
konventionella konstteorier och mana honom att lita på sin
ingifvelse, hvilken säkrast skapar formen — men på
samma gång, som hon uttalar dessa romantikens åsikter,
fastställer hon den realistiska grundsatsen: att den mot
sinnligheten mest trogna form också fullast skall
uppenbara anden.
Det är i kraft af denna tro, Elisabeth Barrett
Browning i nämnda dikt gjorde hvad St. Beuve anmärkt
som så ytterst sällsynt hos kvinnliga skalder: ett försök
att skapa sig en egen diktart. Genom denna ville hon
göra en insaga mot poesiens ställning till
romandiktningen. Kommer realismen till sin rätt i den bundna
dikten, då behöfver heller icke, menade Elisabeth Barrett
Browning, poesien öfvergifva den bundna formen för den
obundna, såsom den enda i hvilken vår sammansatta
tids mångfald kan rymmas. Då det närvarande dock i
så väsentlig grad är stoffet till skaldens ingifvelses att
icke ens de största skapande diktare kunnat hindra sin
egen tid att tala genom forntidsmänniskorna, hvarför,
säger Elisabeth Barrett Browning, icke taga steget ut och
låta versen lika väl som romanen gifva nutidsidéerna
ordet genom nutidsmänniskor? Det är feg eftergift af sin
rätt, som kommit dikten att smyga sig fram som prosa,
9. — Key, Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
