Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 -
MÄNNISKOR.
Det var denna kärlek, som påskyndade Elisabeth
Barrett Brownings död. Som personliga sorger
uppskakade henne hvarje motgång under den italienska
frihetsstriden och — medan hon fröjdades att höra sin
gosse deklamera revolutionär italiensk poesi för
vingårdsarbetarna •— fann hon själf under ingifvelsen af
denna strid ännu tonfall så sköna, att de stå på höjden
af allt hvad hennes sång uppnått. Såsom Mother and
poet, — kanske det högsta uttryck moderssorg och
fosterlandskärlek äga inom dikten — Parting Lovers
och ännu några andra. För hennes egen känsla
betecknande är den dikt, hon kallat A tale from Villajranca,
där hon för sin son berättar Italiens förlorade hopp och
slutar sålunda:
The tale is ended, child of mine
Turned graver at my knee.
They say your eyes, my Florentine
Are english; it may be:
And yet I’ve marked as blue a pair
Following the doves across the square
At Venice by the sea.
Ah, child, ah child! I cannot say
A word more. You conceive
The reason now why just to day
We see our Florence grieve.
Ah child, look up into the sky!
In this low world, where great Deeds die,
What matter if we live?
— ett hos henne nästan enastående utbrott af
lifs-trötthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
