Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
MÄNNISKOR.
genom att — längre fram — icke blott medgifva att
hennes omvändelseförsök strandat, utan att Goethe som
hedning var henne kärare än när han brukade en kristlig
terminologi, som alis inte passade honom. Ja hon förlät
honom till och med när han tog de hedniska vildarnas
parti mot de kristna missionärerna, då han för henne
läste högt någon af hennes missionsberättelser!
Huru allvarligt Goethes inre arbete under detta och
de närmaste åren var, förstår man bäst genom hans
eget yttrande: att han aflägsnar sig alltmer från
kristendomen just emedan han med så djupt allvar försökt
att bli kristen. Det är i högsta grad betecknande att
läran om syndafördärfvet blef utgångspunkten för detta
Goethes aflägnande från kristendomen. Han var full
af tro på sin egen kraft, af visshet att denna kraft
räckte till ej blott för människans egen moraliska
utveckling utan ock för ett lif till andras gagn; full af
den ansvarsfullt stolta känslan att människan alltid —
ytterst och innerst — är hänvisad på sig själf. Ur
denna själfkänsla framgår sedan följdriktigt hela
Goethes evolutionära och individualistiska lifsåskådning.
Naturen och människolifvet äro fulla af sin egen
härlighet och behöfva icke frälsas eller helgas genom
kristendomen — detta är den jublande visshet, som från denna
tid gör Goethe till ein deciclirter Nicht-Christ i fråga
om alla lärosatser och han upphör att gå i kyrkan och
i till nattvarden, ty han kan ej ljuga. Men detta hindrar
honom ej att alltjämt med fullaste uppskattning ösa ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
