Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHKHAUS I FRANKFURT.
201
Undèr dessa år bevittnade Goethes lilla vindsvåning
många stunder af allvarlig själfpröfning. Han litade
ju till sin egen kraft att besegra sina fel — men
därför gjorde dessa honom ytterligt otålig när de,
trots ali möda, ändå stannade kvar. Han ville »kunnat
upprycka dem med ett tag som ett ogräs», och det var
först senare han insåg att »just medan vi utbilda våra
dygder bygga vi äfven på våra fel... ty de förra hvila
på de senare som på sin rot. I vårt väsens hemliga
djup äro de sammansatta och förgrenade.»
Men det var icke blott själfpröfningens nedslående
utan äfven själfkänslans jublande erfarenhet, som de
gamla vindsrummen bevittnade. Här afhandlade han
sina diktarplaner med sin bästa vän, systern Cornelia;
här var det hon först hörde honom läsa Göts och
genom sina tvifvel på hans uthållighet eggar honom
att fullborda den.
Det behöfves nu blott några timmar för att från
Frankfurt komma till det gamla Wetzlar, som ännu
ligger med sina höga torn och mörka korsverksbus i
den breda, leende dalen, där åkrar, ängar och fruktträd
bilda ett landskap, hvars skaplynne liknar den kvinnas,
Goethe älskade under sommaren 1772, som han kallat
en af de gladaste i sitt lif. Lotte Buff hade det sunda
väsen, Goethe redan hos sin mor lärt sig älska, det som
gjorde »luften fröjdefull i hennes närhet». Goethe lekte
med Lottes syskon och berättade sagor för dem, medan
han med henne själf vandrade omkring i hennes träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
