Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
MÄNNISKOR.
möjlighet till nyktert bedömande. Hvarken kroppsligt
eller andligt märker man hennes ålder. Hvar hon visar
sig, framspringa lif och glädje.» Sonens vänner ej blott
älska henne men förtro sig åt henne. De unga
kvinnorna komma till henne med sina fröjder och sorger
och hon är lika tystlåten som full af förståelse gent
emot de förtroenden, hon mottager. Kärast bland
sonens jämnåriga är henne Maxe Brentano, som alltjämt
bevarar ungdomskänslan för Goethe. Fru Aja njuter at
att ungdomen roar sig hos henne eller skämtar med
henne. Hon vill som Cæsar se glada människor
omkring sig; hon hatar själfva orden död och melankoli
och tackar Gud för den gåfvan att ännu aldrig någon
gått missbelåten ifrån henne. Men hon vet också
orsaken till denna sin lycka, nämligen att hon »höll
hjärtligt af alla, unga som gamla, aldrig moraliserade
någon, alltid framletade allas bästa sidor och själf gick
sin väg fram utan några som helst anspråk!»
Utom fru Ajas mest älskade nöjen — teatern och
böckerna — voro äfven hennes klaver, hennes
knyppeldyna och hennes schackspel »kära käpphästar» på hvilka
dagarna raskt galopperade undan. De sista åren af hennes
lif tillföra henne en stor rikedom. Till det nya hemmet
vid liossmarkt kommer hennes Maxes dotter, Bettina, en
eldsjäl, bräddfylld af den möderneärfda dyrkan för Goethe.
Här sitter den unga på sin egen lilla låga stol vid den
gamlas fötter och lockar ur henne alla de anekdoter från
Goethes barndom, dem han sedan inflätar i Dichtung und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
