Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
223
Wahrheit. Hit ilar Bettina, efter sitt besök 1807 i
Weimar, för att hänrycka den gamla genom sina skildringar
af sonen och dennes för modern okända värld. Huru
lefvande ser man ej denna tafla: den unga flickan, fin,
snabb, behagfull som ett rådjur, med sina svarta ögon
sugande orden från fru Ajas läppar, när denna skildrar
gudabarnet och gudaynglingen, och den ståtliga fru Aja,
med sina brunblå blickar hängande vid Bettinas
glödande anlete, medan denna i sin ordning berättar sina
upplefvelserl T. ex. huru vid första mötet Goethe smekte
Bettinas kind med ett löf, han brutit af vinrankan kring
sitt fönster och sade de enkla ord, hvilka — med allt
skäl — grepo henne mer än den snillrikaste tanke kunde
gjort: »Jag är icke mycket klok, man kan lätt bedraga
mig, så däraf skulle du ej ha någon ära!» En
karakteristik, i lika hög grad tillämplig på hans mor, hvilken
som rena Guds ord upptog allt, Bettina berättade henne
— denna förtjusande Bettina, som dock tyvärr hade en
alltför liflig fantasi! Detta har förringat det faktiska
värdet i hennes betagande bok, Goethes Briefwechsel
mit einem Kincle, där man ej obetingadt kan tro
hennes meddelanden om vare sig Goethe eller hans mor.
Så t. ex. är fallet med den gudomligt roliga skildringen
af fru Ajas möte med m;me Staël. Men dessa
skildringar äro dock så geniala, så individuellt lefvande,
att man svär på deras inre sanning, äfven när
forskningen beröfvar en tron på deras objektiva verklighet!
Fru Aja behöll sitt glada lifsmod ännu då »femte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
