Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
MÄNNISKOR.
akten» — som hon kallar det — är inne. Trots smärre
krämpor är hennes »lynne alltjämt allegro» och vill
hon knota ger hon sig själf en läxa i tacksamhet, för
»alla de goda dagar lifvet gifvit henne — och därtill
hennes Wolfgang!» Med fullt medvetande och det största
lugn mötte hon den 13 september 1808 döden, hvilken
stilla och plågfritt släckte hennes sköna lif.
Från sonens födelse — då hennes svärmors rop:
Elisabeth, han lefver! väckt hennes modershjärta till lif
— hade detta »klappat i stigande hänryckning». Sonen
hade för henne varit lifvets stora innehåll: »Det lif, som
den gången berodde på en fläkt, och som sedan befäst
sig i tusentals hjärtan, hade i hennes blifvit det enda i
världen.»
Så skulle det äfven hafva varit för mången annan
mor. Men det, som gör äretiteln Goethes Mutter till
den högsta en kvinna burit, det är att denna mor ej blott
födde sonen till världen men att hon med lifvet gaf
honom sitt egnaste väsen; att hon därför alltjämt lefver
i hans personlighet och i hans verk och sålunda
medelbart blifvit till evinnerlig näring för mänskligheten!
Det hus, i hvilket hon njöt sin moderslyckas
fullhet, blef 1863 af en kulturell stiftelse återköpt ur
enskild ägo. Och sedan 1884 har man ifrigt samlat
tillbaka husets forna tillhörigheter och genom en
pietetsfull restaurering gifvit rummen den möjligast trogna
likhet med deras utseende under Goethes
barndoms-och ungdomstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
