Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
MÄNNISKOR.
Om man i Weimar från slottet går öfver
Stern-brücke kommer man till den äldsta delen af parken,
Stern, en rundel från hvilken gångar utgå åt alla håll.
En mer än en kvarts mil lång allé af jättekastanjer
leder till Belvedere, det sommarslott, dit Karl August
eller hofvets nöjen så ofta kallade Goethe. Andra vägar
föra fram till den chaussé, hvilken leder från Weimar
förbi Goethes trädgård, som skiljes från vägen endast
genom sin häck. På andra sidan vägen ligger en stor,
af Ilm genomfluten äng med rika trädgrupper; denna
äng var det stycke natur, Goethe såg från sin åt söder
och väster vettande trädgård. Ehuru staden låg endast
tio minuter från Gartenhaus, var den därifrån nu som
då fullkomligt dold af de stora, lummiga träden. Men
nu ligga flera andra hus med trädgårdar längs den mot
ängen sluttande åsen, som sakta höjer sig bakom
Gartenhaus. Detta låg däremot på Goethes tid alldeles
för sig själft i utkanten af parken, som Goethe
småningom med en så utsökt smak förstorade, genom att
anlägga gångar i de naturliga skogsdungarna omkring
Gartenhaus, samt genom att låta plantera en mängd
olika barr- och löfträd, hvilkas gruppering och mångfald
af former och färgskiftningar göra Weimars park till en
af de naturligast vackra och på samma gång mest
konstnärligt anlagda i Europa. Den öfvergår
omedelbart i åkerfält, ängsmarker och skogsdungar, af hvilka
en, Webicht, sträcker sig fram till Tiefurt, hertiginnan
Amalias lilla sommarslott och park — där Goethe en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
