Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G AKTEN1 HA US-TIDEN.
231
aång fann ett mjukt, ljusgrått sandstensblock af hvilket
<jn bildhuggare gjorde hans idealbyst till fru von Stein.
Ungefär en mil från Weimar ligger mellan skogiga
kullar Ettersburgs slott och park. Åt alla håll, utom
Weimar-sidan, hade Goethe således i sitt Gartenhaus
naturen i omedelbar närhet och kunde njuta den på
samma gång som ensamheten, hvilken för hans varelse
var ett lika befallande kraf, som dessemellan behofvet
af nya intryck. För att, trygga sin ro läste han ofta
grindarna till broarna, hvilka öfver Hm ledde från staden
in i parken. Den ende, han aldrig kunde vara säker
för, var Karl August, hvilken dock lyckligtvis delade sin
väns naturlidelse. I Weimars park, på andra sidan af
lim, där några låga, mossiga kalkstensklippor gifva
naturen den anstrykning af allvar, som enligt den tidens
parkstil borde vara bakgrund för ett »eremitage» ligger
en hydda af trä, täckt med bark. I detta Borkenhaus,
med sitt enda rum, bodde Karl August i veckotal och
signalerade till det, på andra sidan Ilm liggande
Gartenhaus, när han ville tala med sitt »råd» eller tumla om
ined honom i Hm, som då var klarare än nu.
Dessemellan tog Karl August Goethe med sig på sina resor;
särskildt hörde sommarresorna ,i Thüringen till de
årliga vanorna. När Goethe rider bort från sitt »älskade
näste», undrar han hvad som skall hafva gått genom
hans själ, innan han »ser det enkla taket igen». Hvar
han är, längtar han tillbaka dit och hans dyraste
försäkran är: jag kunde ge min trädgård för det! Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
