Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARTEN HA US-TIDEN.
237
var så gudomligt, att jag sprang från ängen om igen i
vattnet». Det är ej undantag utan vanor han skildrar
i raderna
Tauche mich in die Sonne früh
Bad’ ab im Monde des Tages Müh .. .
Och slutligen fick vattnets oemotståndliga lockelse form,
och Der Fischer blef det odödliga barnet af Goethes
kärlek till lim. Goethe lärde sig nu simma och en
kväll, när han sålunda »dränkte den gamle Adams
fantasier», skrämde han en bonde till vild flykt genom att
spela vattengast. Först när lim var isbelagd, upphörde
baden, men då gick han i stället skridsko på ån eller
än hellre* på SchAvansee. Skridskogång blef raseri under
Goethes första vintrar i Weimar, och hela den fina
världen beundrade, helst om kvällarna vid hornmusik
och bloss, hans vackra löpning. Ej blott i detta fall,
äfven dansande, ridande, simmande och fäktande var
nästan alltid Goethe den ypperste.
Från hans njutning vattnet till den af ljuset och
luften:
»Vårväder; alla träd i min trädgård stå fulla af
blom och doft i månskenet... Planterade ekar; härligt
månsken efter den skönaste dag... Stormigt väder;
stillhet i själen: solblinkar däremellan. Oväntadt
vårväder ; på ett par dagar grönt. Har blott vegeterat i
ro och renhet... Våraningar. Tiden flyter klar, ren,
glad som vatten .. .» En majnatt sofver Goethe på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
