Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.242
MÄNNISKOR.
berget, hvars gröna, mjukt stigande höjd synes midt för
Wartburg, detta Hörsel, där en saga låter Tannhäuser
träda in till fru Venus. Den unge Goethe anade då
knappast, att han själf, en ny Tannhäuser, skulle träda in i
Venus’ berg, men ej för att stanna där som fånge, utan
för att leda skönhetsgudinnan bort från det
underjordiska lif, där medeltidstron gjort henne till Teufelinne,
upp i solglansen att dyrkas af fria andar! Ej heller att
han skulle låta tyska sången ljuda i toner, där Wolframs
djupsinne och Gottfrieds sinnesfröjd smält samman till
aldrig förr hörda harmonier; allra minst att han skulle
lösa själarna ur ett hårdare tryck, än det Luther aflyfte.
Hvar man går i trakten kring Wartburg, har Goethe
gått före. Han vandrade ofta genom Landgrafenloch
och Annathal, trånga dalgångar, där stundom endast
själfva den smala stigen tränger sig mellan deaf fuktig
mossa och ormbunkar läckta, fantastiska svartbruna
och röda kalkstensklipporna, men där stundom
klipporna skilja sig så mycket isär, attt saftigt gröna
löfträdsdungar få rum mellan dem och vägen. På det
ålderdomliga lilla värdshuset Hohe Sonne — förr ett
slott med en sol på taket, hvaraf namnet — ville jag råda
alla besökare af Wartburg, hvilka sätta stämning före
hotellyx, att taga in. Här låg Goethe allt emellanåt
under sina vandringar; härifrån kommer man genom
Annathal på skogsvägen till Wartburg, som man- ser i
blå dis från värdshusets trädgård, genom en
uthugg-i de höga träden, hvilka som en ram infatta slottet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
