Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.252 MÄNNISKOR.
under hvars löfhvalf man slog sig ned och i hvars bark
»truppen» ristat sina namn — och där man sedan
spelade antingen inomhus eller på den af bokskogen
bildade teatern, där kulisserna voro klippta träd, där
skogskullar och ängsmattor voro fonder och ett ihåligt träd
sufflörlucka. Eller också spelade man vid Tiefurt, på
stranden af Ilm, mellan dess alar och på dess
gräsmattor. Denna »natur-teaters» skönaste minne var en
juliafton, då die Fischerin uppfördes, och Erlkönig
ljöd för första gången, sjungen af Corona till en af
henne komponerad melodi, och där, i slutscenen, en
mängd facklor speglades i lim, medan stjärnorna tändes
på sommarhimlen. Ej blott på teatern, äfven vid alla
de baler, redutter, konserter och slädfärder med bloss,
som om vintrarna aflöste hvarandra, var Corona alltid
näst Goethe själf, den främsta, genom sin konst och sin
skönhet. Det ögonblick, då hänryckningens varma
svallvåg lyfte båda till samma svindlande höjd, var när
Iphigenia — den 6 april 1779 — första gången uppfördes
med Goethe som Orestes och Corona i titelrolen.
Intrycket var så utomordentligt, att den generation, hvilken
då fick dikten i denna prosaredaktion, saknade detta
första outplånliga intryck, när senare Iphigenia
framträdde i bunden form. Samtiden tröttnade aldrig att
skildra Goethe och Corona i deräs grekiska dräkter,
såsom de fullkomligaste uppenbarelser af det manliga
och kvinnliga människoidealet. Corona föreställde ej,
hon var Iphigenia genom antik skönhet och plastik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
