Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.256
MÄNNISKOR.
tillbaka; med försäkran att hon är den enda kvinna,
hvilken ingifvit honom en kärlek, som gjort honom
lycklig, ehuru han ser henne oåtkomlig som stjärnan och
lider af sitt ständiga behof af samvaro med henne,
hvilket dock så sällan tillfredsställes. Han önskar att
han kunde låta bli att älska, »men utan kärleken är jag
intet; kärleken ger mig allt och när jag ej älskar,
tröskar jag endast halm». . . »allt blir ofruktbart, som ej
kärleken inger mig. Det är tragiken i Goethes
erotiska tillvaro att nu, då den själfulla, sympatiska, djupt
individuella kärleken gick upp för honom, han ej var
lycklig nog att — som till exempel Browning — möta en
honom jämnbördig kvinna, hvilken helt kunde blifva
hans. Men trots all den halfhet och hemlöshet, som
förhållandet till fru von Stein medför, behärskar det
honom dock i tio år och under ett klart medvetande
om att endast fördjupandet gaf den fulla skönheten och
betydelsen åt deras erotiska förhållande.
Redan 1776 skref han: »Det förblir evigt sant: att
begränsa sig, att helt behöfva blott ett föremål eller
några; att djupt älska dem, hänga vid dem, från alla
sidor tillägna sig dem, helt förenas med dem, detta gör
diktaren, konstnären och — människan... Att lefva
skild från sin älskade är icke att lefva» ... Han lider af
denna aldrig stillade längtan efter ett helt samlif. Och
alla de världsliga hinder, hon lägger i vägen för den
glädje han kunde äga, alla hennes tvifvel skulle, säger
han, för länge sedan ha jagat bort. honom, om hans känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
