- Project Runeberg -  Människor /
258

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.258

MÄNNISKOR.

trädgård och därvid minnes honom! Allt, som tillhör
henne — ej blott hennes barn nej, äfven hennes man

— önskar han visa välvilja. »Jag är, skrifver han, mer din
lifegen än du anar ... vid din själ är jag alltid bunden; din
kärlek är mina dagars ljus, ditt bifall är mitt rykte.» När
han skickar henne ett sitt drama säger han: »Här finner
du. ett arbete af en viss Goethe, som fått ett stort rykte
genom sina skrifter... och föddes 1749 för att älska
dig i år och hela sitt lif». Han har svårt att slita
sig från papperet, som han skrifver på till henne —
i synnerhet första dagen efter en skilsmässa — då hvar
fiber i hans väsen drar honom till henne... »Hela mitt
lif har jag haft en idealisk önskan om det sätt på
hvilket jag ville bli älskad. . . Hos dig har jag funnit det,
du, dig alltid lika, alltid oförlikneliga» . .. Allt det i
hans väsen tillslutna utvecklar hon och han kan nu
lättare umgås med människor, ty »den, som har ro och
lycka i kärleken, kan vara sann mot alla och fri,
emedan han intet vill af någon» .. . När Goethe på natten
gråtit af fruktan att förlora henne skrifver han: »Mot
allt annat har jag en jämvikt inom mig själf, mot detta
icke... Vi två äga skatter, dem kungar skulle vilja vinna

— låt. oss i stillhet njuta denna vår lycka . ... Säg mig att
du älskar mig, så att min själ har ett fäste . . . Det är en
outsäglig lycka, när tankar och känslor utbytas mellan
två väsen, utan att någonsin stöta emot, hållas tillbaka
eller skrämmas bort».. . Men när hennes misstro sårat
honom klagar han . . . »Jag är bedöfvad. Detta är som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free