Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.260
MÄNNISKOR.
honom med. Och han undrar om ej denna fullkomliga
sympati berodde på att hon i en föregående tillvaro
varit hans maka? Åtminstone hoppas han att i nästa
tillvaro endast behöfva älska en gång och då henne,
med hvilken en så fullkomlig valfrändskap förenar honom.
Han känner sig ej ens som »ett helt, själfständigt
väsen utan henne» . .. Han får aldrig nog långa bref
af henne; han tigger att också få läsa hennes dagbok;
han hungrar efter allt af henne — också hushållsdetaljer,
hvilka visa honom hennes »innerlich thätige und
köstliche Seele» ... Och själf kan han ej förmå sig att
skicka en tom sida i ett bref, ty hans »kärleksfullhet
skulle då ej i brefvet äga ett adekvat uttryck» ... Men
när hon åter och åter bedrar honom på samvaron
utbrister han: »Mor och fosterland har jag satt tillbaka
för dig — och du lämnar mig ensam!»
Ingen — som öfver hufvud har en aning om
kärlek — kan vid läsningen af dessa utdrag ur Goethes
bref till fru von Stein undgå att finna huru icke hans
flyktighet men pinande yttre förhållanden slutligen
slita ut denna stora känsla, hvilken i dagern och
fullheten skulle ägt så många möjligheter att fortlefva.
Han känner omkring 1784 sitt beroende såsom rent
sjukligt — ehuru »en sjukdom, som är mig kärare än
hälsan», skrifver han, »och från hvilken jag ej ville
tillfriskna».
Men af sådana sjukdomar antingen dör eller
tillfrisknar man. Goethe säger med sanning om kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
