Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARTEN HA US-TIDEN.
261
att »den är det enklaste och nyckfullaste i den
nyckfulla sammansättning, som kallas människa... än en
stjärna, hvars bana man på pricken kan uträkna, än en
komet, som förvirrar iakttagaren.» Goethes förhållande
till fru von Stein tillhör ej det senare slaget af erotiska
fenomen. - Det var tvärtom en — ur de gifna
förutsättningarna framgående — nödvändighet att denna kärlek
måste upphöra just på grund af djupet i densamma, det
djup, som, under andra förhållanden, troligen kommit
den att alltid fortlefva.
st-
Men dessa förtroliga bref spegla äfven Goethes
natur i många andra förhållanden. Man ser huru han,
som senare hans Faust, »grep in i fulla människolifvet»;
ser honom njuta sina framgångar, sin kraftkänsla, utan
en skymt af fåfänga eller själfspegling, af förhäfvelse
eller flärd, liksom man ser honpm bära sina
vedervärdigheter — af Karl August, af hoflifvet, af sitt hämmade
arbete -— med lugnt jämnmod. »Min Tasso ligger på
min pulpet och ser så vänligt på mig,» skrifver han,
»men huru räcka till? Jag måste ju baka kommissbröd
af allt mitt hvete.» Utan jämmer ser han sin tid —
Goethes tid! — splittras på obetydligheter, hvilka han
dock söker göra innehållsrika, genom att bruka dem till
öfning, till kraftutveckling, till vinnande af en lyckosam,
skicklig hand med alla lifvets uppgifter, och han lär sig
hemligheten af »att aldrig ha ledsamt: att alltid gå helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
