Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE I ITALIEN.
275
kom för att se efter hvilka frukter hans lära burit». Men
inför den, af en äkta känsla ingifna, religiösa konsten,
stannar Goethe med hänförd beundran. »Helgon, hvilka
ej det minsta angå oss, stå där så fullkomliga, att man
önskar dem evigt lif, medan man själf vore nöjd att bli
upplöst till stoft... Man frågar ej. huru eller hvarför de
kommit dit: man endast låter det ske och beundrar. . .»
Ord som dessa äro en hel konstlära! Det sinnligt fulla
och fast formade, som blifvit sådant genom väsendets inre
växtkraft och egenart; det enhetliga och lugna, det
måttfulla och starka, som det verkliga, äkta, naturdjupa,
det ur sin egen trygga outtömlighet framvällande äger —
det är detta Goethe vill finna i människans konst och
hos människan som konstverk. Hvar han fann detta
tillbad han i hänryckning. Ingen kristen har till exempel
med sannare känsla sagt djupare ord om Leonardos
Nattvard än Goethe. Ingen har djupare upplefvat
Sixtinska kapellet. »Utan att hafva sett detta», skref
ban, »anar man ej hvad en människa förmår.» Efter
Michel Angelo — ein einsiger und ganzer Mensch
— smakar mig ej ens naturen, säger han, eftersom
jag ej kan se den med lika stora ögon! Och han
känner sina egna ögon så vidgade af Michel Angelos stora
former, att han ej kunde se på Rafaël strax efter! Det
är här i Rom — och framför allt genom Michel Angelo
— Goethe upptäcker »att de högsta konstverk, liksom
naturens egna verk, äro bildade efter naturliga lagar;
i det stora konstverket är nödvändighet, är Gud — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
