Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29.6. MÄNNISKOR.
Hvad åter de kvinnor angår, dem Goethe älskat,
så hafva de för det första icke — som fabeln lyder —
varit af Goethe med bedrägliga löften förförda och
öfvergifna älskarinnor, utan kvinnor, dem han stundom
lyckligt, oftare olyckligt älskat — så som de flesta män
älskat åtskilliga gånger i sitt lif, ehuru de i allmänhet
aktat sig för Goethes oförsiktighet: att skrifva odödliga
dikter om sin känsla! Endast med afseende å Frederike,
som han lämnat midt i lyckan i Sesenheim, förebrår
sig Goethe med skäl den smärta han vållat. För öfrigt
ha alla dessa kvinnor, trots sina krossade hjärtan, gift
sig och alla nått en hög ålder. Under hela sitt långa
lif hafva de sålunda haft det medvetande — som för
deras altruism bort varit i hög grad glädjande ■— att
de varit anledning till dikter, hvilka förblifva en ständig
- glädje för människorna! Men äfven ur deras rent
egoistiska synpunkt är det ödet icke beklagansvärdt,
att af Goethe lyftas ur sin obëtpärkthet och att — till
gengäld för de år af sorg, som följt på deras
undantagslycka — erhålla en evig ungdom i diktens värld! Skulle
det icke ^vara på tid att, som en enkel rättvisa,
medgifva att Goethe åt sina unsterblichen Geliebten gaf
mycket mer än han mottog och att det sätt, på hvilket
dessa blefvo »oflradé», onekligen var ett bland de lättare?!
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
