Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.306 MÄNNISKOR.
Goethe själf i lifstiden påpekade som bevis på tyskarnas
obotliga filisteri— ett filisteri, som kom dem att gräla i
oändlighet om hvem som fått mest af den andre och
hvem som var störst, Goethe eller Schiller — medan de
i stället, menade Goethe, »bort glädja sig åt ätt ha haft
två sådana karlar!»
Goethe har själf med ett enda infall bättre
känne-■ tecknat olikheten mellan sig och Schiller än alla deras
kommentatorer, när han, för att måla Schillers
inåtvända natur påpekade, att denne alltid och allestädes,
natt som dag, på promenader som vid tebordet, var
uppe i idéernas värld och aldrig lät störa sig af något
yttre, medan vi andra, sade Goethe, bli störda, endast
om vi oväntadt få se guldskedar på våra tekoppar!
Man har här motsatsen mellan tänkare- och
konstnärsnaturen i ett enda drag. Man är djupt tacksam
att Goethe stördes af guldskedarna. Ty annars hade
han också saknat die glückliche Sinnlichkeit,
hvilken Schiller ansåg vara -bland hans främsta
diktar-egenskaper, och han hade ej gifvit oss den lyrik, hvars
plastiska monument Heine rest i den enkla raden: Das
-Wort umarmt dich, während der Gedanke dich küsst!
Om det rika samlifvet mellan Schiller och Goethe
— som denne kallar sitt lifs andra vår, då alla krafter
gladt och sida vid sida spirade fram, som när frön och
grenar slå ut i blom, — påminnes man framför allt i
de ofvannämnda två små rummen, som utgöra
sammanbindningen mellan stora våningen och trädgården. J3åda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
