Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
hafva blå väggar, och det större är särdeles gladt, med
en af Meyer målad antik fris kring taket och taket själft
måladt med naturliga blommor och rankor, en
trädgårds-salsdekorering, som bildar en vacker öfvergång till det
nedersta lilla rummet, hvars glasdörrar leda ut i själfva
trädgården. Här var Goethes hvardagsmatsal och hans
liksom Schillers älsklingsplats. Där sutto ofta de båda
vännerna ett par timmar vid bordet — middagen intogs
klockan två — samtalande vid de sötsaker och frukter,
Goethes mor och vänner visste vara hans svaghet och
därför rikligen försågo honom med, samtal, hvarunder
ban, Rhenlandets son, drack vin som vatten, utan att
någon någonsin såg honom få för mycket. Var vädret
vackert, vandrade vännerna sedan omkring i trädgården
eller på en längre promenad. Aldrig, huru ofta de än
råkades, upphörde den friska tjusningen af deras
samvaro, och de hade alltid svårt att skiljas. Sålunda var
det, när Goethe, själf sjuk, följt den sjuke Schiller hem,
som vännerna sågo hvarandra sista gången vid Schillers
dörr den 30 april 1805. I denna trädgård, där Schiller
så ofta varit med honom — en idealisk stadsträdgård,
med träd, gräsmattor, buskar och gammaldags blommor
om hvarandra i rik växtlighet — såg en annan vän’
efter Schillers död Goethe gå fram och tillbaka med
tårarna störtande utför kinderna. 1 denna trädgårds
snår hade längre fram den garrile Goethe glädjen att se
sina barnbarn leka, och här inhyste han i lusthuset
sina naturhistoriska skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
