Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
4.
Was is doch ein Lebendiges für ein köstliselies,
herrliches Ding!
Wie abgemessen ^fiir seinen Zustand, wie walir,
wie seiend!
Goethe (om några frutti di mare.)
När jag slutligen kom ur Goethehaus ut på den
lilla platsen framför detsamma med de små, grå och
bruna, gamla men ointressanta husen och obetydliga
bodarna, greps jag plötsligt af harm öfver platsens
litenhet, husens gråhet, bodarnas banalitet, människornas
tarflighet. Hvarför? Hade icke människorna i Weimar
rätt att vara nöjda med sina fula hus och att i dem
köpa ljus och tvål, fast Goethe lefvat där? Naturligtvis.
Men de borde icke begagna sådana lumpna rättigheter.
De borde. .. Med ens blef det mig klart, att den
orimliga harmen var reaktionen efter en brusten och löjlig
illusion, den att en genius omdanar den yttre världen
efter sina inre skönhetslagar, att materien för honom
blir plastisk, att således den plats, där en Goethe gått
fram och åter i femtio år, under hans blickar bort
antaga helleniska skönhetslinier.. .
Tiden kunde medgifvit ett besök i Fürstengruft, som
innesluter de båda kistor, hvilka endast bära namnen:
Goethe, Schiller. Men intrycket af den lefvande Goethe
var för starkt att tåla störas. Och halft omedvetet >
fann jag mig åter på väg till Gartenhaus, .där man
djupt förnimmer, hvad Snoilsky uttryckt i sin fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
