Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.318 MÄNNISKOR.
uppenbarar just sin geniala egendomlighet i denna hans
förmåga att förblifva omedelbar natur, under en allt
högre kultur af denna sin natur. Under hela hans lif
■är för Goethe hans världsrykte ett det lättaste fjun i
luften, som han blåser undan för att icke skymmas i
sitt . värf: att, som konstnären mejslar sin stod, ur sitt
väsens grundämne utmejsla en harmonisk personlighet.
Léfvandet är för Goethe en hög konstform, liksom konsten
dën högsta lifsformen. För honom är hvarje äfven den
ringaste individs harmoniska utveckling, dess lösande af
uppgiften att bli en hel människa, ändamålet med dess
individuella tillvaro. Hos Goethe fanns ej den ytliga
föreställningen att människan kan umbära religion, därför att lion
kan umbära alla uppenbarade religioner. För honom själf
var iakttagelsen af världsförloppet, förnimmelsen af
tillvarons enhet och lagbundenhet, vördnaden för naturens
mångfald och skönhet, djupt religiösa känslor, lika fulla
af mystik som af insikt; känslor, hvilka värmde hans
hjärta och vingade hans inbillning lika mycket som de
lyste hans förnuft; en religiös kult, hvars vemodiga och
vördnadsfulla — men tillika modiga och hoppfulla —
underkastelse han sammanfattat i det sublima ord, som
innefattar århundradets djupaste religiositet: Den
tänkande människans skönaste lycka är att hafva utforska!
det, som kan utforskas och lugnt vörda det, som icke kan
utforskas... >•
Men hos Goethe fanns lika litet i ålderdomen som i
ungdomen den än ytligare föreställningen att diametrala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
