Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.822
MÄNNISKOR.
In Wonnetaumel verloren
Wiilkommelied sangen
An mitgeborner Gattin Brust
Der rings aufkeimenden Natur
Und ihr — wo ist sie hin, die Lust
An sich selbst?......
Selig, wer fühlen kann,
Was sei: Gott sein! Mann!
Seinem Busen vertraut,
Entäussert bis auf die Haut
Sich allen fremden Schmucks,
Und nun, ledig des Drucks
Gehäufter Kleinigkeiten, frey
Wie Wolken, fühlt, was Leben sei!
Som för ynglingen då, var senare för åldringen »den
ursprungliga naturen både uppenbarelsen och nåden»;
det var »genom att åt alla sidor fördjupa sig idet
ändliga han kände sig nalkas det oändliga», det var »genom
att se det hela i det minsta han med fröjd förnam det
heia»! Men samma Goethe, hvilken åldrad om sig
kunde säga att hans personlighet varit nie geschlossen,
oft gerundet—han hade redan nu den öppna blick åt
alla sidor, hvilken kom honom att — samtidigt som
han för egen del fann två af de tre stora begrepp,
hvilka äro vårt århundrades största förvärf,
individualismens och evolutionens — finna äfven det tredje, dem utX
fyllande: solidaritetens. Det är medkänslan, som eldar
hans Prometheus’ heta trots mot världshärskaren; det
är medkänslan, som klargör hans blick för det
ansvarsfulla i våra handlingars — som alla andra verkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
