Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.324
MÄNNISKOR.
skön^. öfvertro alla nydanare verkligen lyckats höj^
mänskligheten några linier!
Det faktum att den åldrade Goethe var fylld af den
renaste människokärlek, den mest äkta fromhet, har
eggat kompromiss-kristendomens zeloter att söka
till– godogöra sig honom som en slutlig bekännare af
kristendomen!
Sanningen är att han, från att under en tid hafva
varit orättvis mot kristendomen, senare åter blef rättvis.
Han erkände då dess betydelse med ord så starka, som
till exempel dessa: att hur ihycket kulturen än går
framåt, huru än naturvetenskaperna komma att vinna i
djup och utbredning och den mänskliga anden
därigenom att vidgas, så skall den dock icke nå utöfver
den höghet och sedliga kultur hvarmed kristendomen i
evangelierna framlyser — ett yttrande, dem endast den
intellektuella oredligheten kan göra till annat än hvad
de äro: en full uppskattning af det, i sitt slag största,
inom mänskligheten! Påståendet att Goethes ställning
till kristendomen skulle ändrats, vederlägges bäst genom
hans Dichtung unci Wahrheit, där han skildrar såväl
huru han vände sig från kristendomen som huru han
hängaf sig åt panteismen — och, strålande ärlig som
han var, skulle han nog inte underlåtit att meddelä-ifall
v,
han nu på ålderdomen förändrat denna ungdomliga
ståndpunkt! Lika ohållbart är det stödet för Goethes
påstådda kristlighet att han — särskildt i Faust — brukat
de kristliga symbolerna. Han brukar dein lika Väl som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
