Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.328
MÄNNISKOR.
Denna spontanitet, som enligt honom kännetecknar
clas ewig weibliche, äger han, som alla stora andar,
i högsta potens. Goethe är på en gång den världsvise,
hvilken dyker ned i tillvarons djup, och barnet, som
■,/ied ständigt ny undran blickar ned i detsamma. Han
ber Gud bevara sig från att lära känna de okända
djupen i sin varelse! Han vet att det är ur dem han
har fått makten att »som en sömngångare bestiga de
förfärligaste höjder»; ur dem makten att skapa och att
glädjas. Han vet, att i hans diktning alles ist wie
geschenkt-, och känner, att all hans sträfvan att dana
det fullkomliga sköna glückt nur im unbewussten
Momente; att det innerst är instinkten, som leder
honom säkert. Denna instinkt kommer honom att
uppdaga såväl det, hvaraf han kan näras genom att älska
det — »ty man lär blott af det man älskar» —, som
det, hvaraf han icke har att vänta någon näring. Den
strålande sinnesfröjd och sundhet, med hvilka Goethe
— i hvars hela varelse ej ;finnes en skymt af
själfspeg-ling, en reflexionssjuk punkt eller en pervers känsla
— fördjupar sig i verksamhet och hvila, natur och
kärlek, äro i hvarenda minut äkta. Han framreflekterar
inga stämningar, framtvingar inga känslor eller
upp-lefvelser, allra minst sin egen lycka eller utveckling.
Han endast lefver med hvar puls och vördar sin egen,
omedvetna växt. I samma stund, han erfarit att ett
arbete, ett lifsförhållande icke längre är produktivt, löser
han sig från dem, enkelt, som en mognad frukt faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
