Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
rätt har att stifta lagar. Lika litet erkände Goethe,
att den sedliga känslans tillfredsställelse utgjorde det
väsentliga momentet i skönhetsnjutningen. Men denna
var för honom i och för sig del djupast förädlande af
alla lifsintryck. Därför: ju fullare skönhetsförnimmelse,
dess mer sedlighet.— detta var Goethes liksom Schillers
konstlära.
Goethes konst företer samma jämvikt mellan
naturalism. och idealism som hans personlighet: naturen är
för honom konstens lika väl som etikens grundval; konst
som etik söka båda nå ett ideal, hvilket icke är
människan ofvanifrån uppenbaradt, men innebor i
mänskligheten, utvecklas ur mänskligheten. Goethes
realism för honom in i alla djup, hans idealism upp till
alla höjder i tillvaron. Men ingen tom mystik lägger
någonsin sina dunster kring det tankens ljus, som lyser
honom både i djupen och på höjderna. Han är en
fullblodsnaturalist, som anser, att för konsten »naturen är
det enda heliga, enda märkliga, enda sköna, enda sanna
föremålet», och att äfven vid fantasiens skapelser
konstnärerna endast kunna verka genom reala medel, endast
genom sådana öfvertyga om sina skapelsers verklighet.
Han är den mest idealistiske af idealister, för hvilken
tillvarons innersta lag är harmoniens, som i sig
innesluter alla andra lagar och är deras fullbordan.
I mänskligheten har väl sällan aktivt
verklighetssinne, saklighet, i den grad enats med en sådan fantasiens
v skaparkraft, eller så mycket djupsinne med så spontan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
