Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.332
MÄNNISKOR.
omedelbarhet, eller så klar forskarblick med så het
skönhetslidelse som hos Goethe. Och heller aldrig en
så fast och formskön lifsdaning med en så vid
lifsåskådning, en åskådning, för hvilken religioner och
sedelagar, liksom alla andra böljor i lifvets svallande haf,
icke ägde fasta, en gång för alla kristalliserade former,
utan voro stadda i ett ständigt vardande.. .
Medan sådana intryck från Goethes värld-ström-■
made genom mitt inre, hade jag hunnit fram till
Gartenhaus. Samtidigt kom en liten flicka dit med sin
mor, hvilken riktade barnets uppmärksamhet på
minnesmärket. Därvid rann mig i sinnet Goethes förutsägelse:
att han aldrig skulle varda populär, att han endast
skulle komma att finnas till för einzelne Menschen,
hvilka i lifvet sökte detsamma som han själf.
Detta har blott endels besannats. Med hvarje
generation har Goethe, trots alla hinder, allt djupare
genomträngt tidsmedvetandet och, från att först endast
hafva gripit de högsta andarna, börja nu hans tankar
— ehuru ofta blott medelbart — påverka många.
När det vackra blonda barnet, hvars klara ögon
jag såg dröja vid Gartenhaus, vuxit upp till kvinna,
skall hon af sin samtid bättre lära sig förstå Goethe än
hennes mor förstått honom, och hennes barn åter skola
förstå honom bättre än hon själf — och så allt vidare.
Hvarje tid skall finna att han har något nytt att säga
just till den. Redan vi, nu tänkande och lefvande —
i hvad riktning vi än följa kulturens vägar i vårt år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
