Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-och i nästa ögonblick trädde båda grefvarna in i salongen, der kap- 1
ten Mårtenson höfligt, men utan allt krus, emottog., sina gäster,!
„Nul komina vi för att med eller mot kaptens vilja gästa 1
på Ljungstafors några dagar till dess kaptenen och jag uppgjordt ]
köpet af Hillesta,“ . sade gamle .grefven, med sitt på en gång öppna
•och verkligt ädelt behagliga sätt. Derefter vände han sig till
Zel-ma, sägande: ,n> ’msaiijiS
„Jag måste på det förbindligaste utbedja mig den älskvärda
värdinnans öfverseende, med mig och min son, för det vi så här
utan krus våga falla besvärliga; men kaptenen vet att den aflar ]
Som skall uppgöras innan tingets början, kräfver bådas vår närvaro11
Zelma hade vid grefvarnas inträde blifvit blossande röd, men
■sedan nästan dödligt blek, och då hon med några förbindliga ord
svarade gamle grefven darrade^rösten hörbart. 1 Sedan fadren helt
ridderligt fört Zelmas hand till sina läppar, trädde Herman fram
för att hälsa.
Elin hade vid grefvarnas inträde dragit sig undan till ett af
fönsterna bakom Z;elma och doldds. nästan helt och hållit af de
tiinga djupt nedhängande‘dammast-gardinernä. — Då gande
grefven vände Sig’från den unga frun till kapten, ’stöd Herman
frarcii-:for henne och Elin kunde ifrån Sin plats således se ansigtets uttryck
och rörelser.
Nar .Herman’ fattade Zelmas hand,såg Elin att Stjufmodrens
• ansigfe ötVergjöts1 utaf en liflig färg’1 och att .Ögat blixtrade till äf
; glädjé. Herhianå ögon hade ett’sådant uttryck, att Elin tyckte dét
hans blick bort bränna henne, som han betraktade.
„Min fru, jag hoppas ni ursåkta,f. att atfärer tvinga oss att
•iså här utan omsvep taga er gästfrihet i anspråk‘‘,,säde unga gréfr
ven. Hans Ögon sade så ; ofantligt mycket att det föreföll Elin som
%pm det gått omkring i hennes hufvud.
„Grefvarna Romarhjerta äro alltid välkomna gäster hos oss,“
■^svarade Zelma.
,,Tack!“ Herman kastade ep snabb blick på kapten och då
han fann honom inbegripen i ett ifrigt samtal med fadren, tillade
han med låg röst: „Ni ser att jag håller ord, och trotsar allt, om
,ni fortfar att undfly mig.“
„Den som känner att han icke kan segra måste fly,“ svarade
.Zelma med låg röst.
„Till dess den flyende blir upphunnen.“
Kapten Troberg kom in och presenterades. Nu först erinrade
Zelma sig att Elin fanns; utan att fästa någon uppmärksamhet vid
•den spensliga och bleka flickan, hälsade Herman på henne;
hvar-•efter han tog plats bredvid Zelma som satt på en chaislong.
Troberg slog sig ned vid fönstret hos Elin. Kapten och gamle grefven
■bade lemnat rummet. Endast med ett hälft öra hörde Elin hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
