Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
milda känslor i mitt bröst ha frusit bort för den afsky ert
uppförande väcker. — O ! drif icke de onda känslor inom mig till
utbrott, utan återvänd till Gud, :det rätta och edra pligter."
„Sluta med alla dessa utfall," utropade Zelma, „och tro aldrig
att kunna aflocka mig ett löfte, som skulle innebära ett
medgif-vande af att dina anklagelser äro sanna." ;
,,Nå väl, då vet jag äfven, huru jag bör handla," utropade
Elin och sprang upp. „Icke alla hjertan äro så hårda söm ert.
Om ni lemnar detta rum så angifver jag er för hela huset att ni
gått på ett möte med er älskare. Ja; jag: skall, ifall ni trotsar
mig, inviga hela verlden i er förnedring!" /—Elin lemnade rummet
och Zelma qvarsatt orörlig.
I paviljongen stod Herman och såg med otåliga blickar ut
genom den öppna glasdörren och lyssnade fi den tysta natten efter
ljudet af steg. Plötsligt hörde han sådana, de voro hastiga och
lätta. I slutet af alléen syntes en qvinnoskepnad, som snarare
sprangt än gick, Då hon kom närmare ropade Herman mot henne:
„Älskade Zelma, så länge du låtit mig vänta, jag .............."
Herman tystnade, ty den tilltalade hade kastat tillbaka
själen, som hon var insvept uti, och framför grefven stod Elin.
,,Ni väntade icke att möta mig," sade den unga flickan, med
brådskande och osäker röst, „men den ni hoppades att träffa
kommer icke. Yill ni derför skänka mig ett ögonblick." Elin hade
under det hon talade gått in i paviljongen. Hon hämtade djupt
efter anden, och satte sig i en fåtölj. Man kunde se på henne,
att hon var upprörd.
Herman hade följt hennes exempel och äfven satt sig.
„Det steg jag nu tagit kan förefalla oriktigt och obehörigt,
men mitt hjertas röst har ledt mig, och instinkten säger att jag
icke förgäfvés skall vädja till er heder."’ Elin höll upp. Hon var
i bryderi om huru hon skulle kunna kläda sina tankar i ord.
Grefven, som förgäfvés väntade på fortsättning, sade:
„Jag ber er vara fulltiöfvertygad, att ännu ingen förgäfvés
vädjat till min hederskänsla."
„Tack! Då skall jag inskränka mig till att bedja er resa
redan i afton härifrån."
„Men skälet?—- Tillåt att jag får veta det."
„Och det frågar ni, mig — dottren till den man, ni bedrager,
under det ni njuter af hans gästfrihet. Eller kunde ni ett ögonblick
tro, att jag skulle gå i förbund med henne som svikit min far?"
„Ni är något skarp i edra uttryck." ■
„Skarp. Ah! hvad är det emot den olycka som ni står i
begrepp att draga öfver våra hufvuden? Hvad betyder det huru
jag uttrycker mig, blott jag lyckas bevisa er att ni måste bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
