Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva ett slut på detta pinsamma uppträde hvars upplösning hon
fruktade.
„Det är således hon?" Kaptenen lade sin knutna hand på
det bredvid honom stående bordet.
„Behöfs mitt intyg då mamsell Elin sjelf erkänt det?“
frågade grefven, som klarare än Elin insåg hvad nu skulle följa.
„Jo det behöfs att ni erkänner er vara den der flickans
förförare, på, det ni sedan må skänka henne den enda upprättelse
hon kan få, sedan hon gått med er på nattliga möten.“
»Hvaruti skulle denna upprättelse bestå?"1 frågade Herman
med blixtrande ögon, ty det föreföll honom ofattligt att denna man»
f. d. skutsképpare för hans fars bruk, broder till de en mil
der-ifrån boende smeds- och tollmanshustrurna, skulle kunna sätta
ifråga att han, grefve Romarhjertas enda son, skulle gifta sig med
dottren.
„Min kära Herman,14 svarade en vacker, klangfull röst bakom
kaptenen, „då man tillåter sig att förföra en hederlig karls dotter»
har man blott ett sätt att godtgöra sitt fel, nemligen, att skänka
henne sitt namn. Detta är en handling som äran anbefaller, och
hvilken min son icke får, icke skall undandraga sig. Har du
förstått mig?" tillade gamle grefven befallande; ty det var han.
..Ja min far," svarade Herman med undertryckt stolthet.
„Men detta offer, från grefve Hermans sida hvarken vill eller
skall jag taga emot", sade Elin med värdighet. „Vi kunna icke
blifva ett par makar."
„Du vägrar således att blifva grefvens hustru?"
„Ja, bestämdt."
,,Du vill framlefva ditt lif med din vanära?"
„Heldre den, än ett olyckligt äktenskap."
Kapten lade sina båda händer på dottrens skuldror, sägande
med dof röst:
"Fortfar du att vägra emot t aga den enda upprättelse som
finnes, då vet jag äfven att du ljugit — olyckliga! och att du icke
är den brottsliga. Förskjuter du den eländiga gåfvan att bakom
det grefliga namnet dölja din skam, då måste jag söka en annan
upprättelse för din och min kränkta heder."
„Fader, jag är blott sjutton år, och du dömmer mig till ett
helt lifs olycka, för att försona ett ögonblicks fel," utropade Elin
nästan förtviflad.
„Kallar du detta ett ögonblicks fel," utropade fadren och
pekade på brefvet. „Nej, det är en så djup förnedring att den
icke kan försonas; endast öfverskylas. Begriper du att det är
din far du förolämpat dödligt, ohjelpligt?"
Hela Elins ställning hade något förtvifladt. Hon teg och
andades tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
