Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Nå väl, min’ herre,“ fortfor kaptenen till grefve Herman,
-,,är ni beredd att taga den der qvinnan till er liustru?“
Herman teg, men gamle grefven svarade:
„Nå*å, Herman, skall din far ; för andra gangen behöfva
svara i ditt ställe: att ännu ingen grefve Romarhjerta uraktlåtit
att handla såsom en man af ära?‘‘ . :,r,,,,
„Min far behöfver icke påminna mig om min pligt. Jag är
redo att i allt foga mig efter kaptenens fordringar.11
„Godt, det skall lyså om sön dag, ’och tre veckor härefter
sker vigseln,“ sade kapten, derpå Vände han sig till dottren med
de orden: •’,iDu får stanna i mitt hus till dess!: du flyttar till din
man, men du har upphört att vara mitt barn ifrån det ögonblick
du glömde hvad sedlighet och heder kräfva af en qvinna. Ni,
min herre, skall ärligt utbekomma hennes möderne, men räkna
aldrig på att efter mig erhålla något. Hon har förverkat sitt
fäderhearf då hon hopade skam öfver sin far, derföre förskjuter
jag henne.“ Kaptenen lemnade paviljongen.
Elin qvaistod orörlig midtpå‘golfvet; det starka skenet från
kandelabern föll på den unga flickans : marmorhvita ansigte, som
tycktes föfstelnadt af smärta,1 !bch man skulle ha tagit henne för
en bildstod (Öm ej bröstets oroliga höjning gifvit tillkänna att
hon lefde.
Gamle grefven gick fram till henne, sägande med nedlåtande
vänlighet:
„Var icke bedröfvad mitt barn, jag » skall försöka medla så
att er far blir litet vänligare stämd emot er och allt skall nog
åter blifva bra.“ f
,,Bra,“ upprepade Elin och såg på grefven. ’ <,,Nej, det blir
aldrig, aldrig brä.“ Hori gömde arisigtet i händerna mumlande:
„O min far! min far! hvilket gräsligt öde är icke din dotters!u
„Detta öde, har ni sjelf skapat, “ sadé Herman bittert.
Elin såg upp vid ljudet af hans rösty; fastande på honom en
blick som kom Herman ätt slå ned sina ögon.
„Elin behöfver varä ällena för att lugna sig. I morgon, mitt
barn, Skola ;vi talåst: vid.“’ Gamle-grefven fattade sonens arm
och de lemnäde päviljorigén. Då Elin blef allena kastade hon en
blick omkring sig, liksom för att söka ’en enda varelse hvilken
kunde dela hennes ;• striärta, men ögonen stannade i stället på
brefvet som blifvit kästadt på bordet. Detta bref söm haft en så
olycklig inverkan -på hennes lif. Med ’en nästan konvulsivisk
rörelse fattade hon detsamma, och utan att kasta en blick på
innehållet förde hori det till ljuset, och dä lågan förstört sista
biten deraf banade sig’ en snyftning luft ur Elins beklämda bröst.
Hon nedsjönk på knä’ för att bedja. Hon bad ur djupet af sitt
betryckta hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
