Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,Åh! nådig grefve, har jag så illa tjenat min herre att han
tror det egennyttan leder mig?" stammade Eklund.
i,Nej, min redlige: Eklund||det har du visst icke; men jag
önskar att du tills vidare stannar på Kungsborg, och du har ännu
aldrig vägrat att lyda."
„Och jag skall det icke heller nu." -
„Godt! finner du dig icke bra under din nya matmor, då
skola vi återtaga detta samtal och dåi är Furuhof ditt hem", hade
grefven sagt, och med den tröstande tanken att han endast lydde
sin herres vilja då han qvarstannade på Kungsborg, bibehöll
Eklund sin befattning. Under loppet af första året glömde den gamle
tj enaren nästan att han hade någon annan herre än grefve
Herman. Föreföll något som han ogillade, eller något
anmärknings-värdt, hvilket han ansåg nödvändigt atOgrefven skulle veta, reste
han till Furuhof för att aflägga räkenskap, alldeles som om
Herman ännu haft med Kungsborg att göra. Grefven afhörde honom,
sorgligt leende, och sade .alltid när gubben slutat:
„Du glömmer min vän att jag icke längre är herre till
Kungsborg.!’.’ I
Då suckade gubben och reste hem med beklämdt hjerta, för
att om några veckor åter glömma bort verkligheten och af
Herman blifva påmint derom.
Budet från inspektoren, att den nya egarinnan skulle om en
vecka vara att förvänta, väckte Eklund fullkomligt till medvetande
af att han icke längre tjenade grefve Romarhjerta, och med
be-dröfvelse i hjertat började gubben sina anordningar för att
emot-taga sin nya matmor. Det var med en egen känsla af stolthet
han gaf befallning om att rummen skulle putsas, och han hade
mycken omsorg att porträtt- Och tafvelgalleriet samt rustkammaren
och dylikt skulle vara riktigt i ordning. De störa praktrummen
med sin antika och dyrbara möblering genomvandrade Eklund,
och då han fann dem sådana de borde vara, stannade han i deif
stora salongen, der så mången lysande bal blifvit gifven, och
blickade på det öfver den stora spiseln i hvit marmor uthuggna
Ro-marhjertiska vapnet. En djup suck höjde gubbens bröst, och han
blottade sitt med en mössa betäckta hufvud, under det hans ögon
fylldes med tårar, han mumlade:
„Och äfven detta skulle komma i den ofrälse qvinnans händer.
Min stackars nådige grefve, som måst öfverlefva en dylik
förödmjukelse!"
Medan gubben öfverlemnade sig åt sin smärta, vilja vi i korthet
gifva dig, min käre läsare, en närmare beskrifning på Kungsborg.
Naturen deromkring var mera vild och storartad än leende och
smekande. De djupa skogarna, de höga bergen och det vida
hafvet ingåfvo en känsla af häpnad och beundran för det
storartade; men äfven en egen beklämning. Litet mera leende ängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
