Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellan Jacobo och Stephana talades alltid engelska.
„Det är derföre att jag; öfverskattat mina krafter och trott
mig vara något helt annat än jag verkligen är. Ack, Jacobo,
jag är rättirijoh slätt.en svag qvinna och ingenting annat, ehuru
du anser mig ega så mycket af mannens kraft i min själ"
„Icke af mannens; men, väl af qvinnans, den bildade, den
öfverlägsna qvinnans, har jag ansett dig ega, och vet jag att du
eger. Nå väl, .hvarförébdå öfverlemnä sig åt en sinnesstämning,
söm förlamar själen?’.’ Jag forskaj- icke efter de. skäl du-haft att
flytta hit; men jag känner din karakter, och derföre förvånas jag
öfver ditt. själstillstånd. Du är icke mera samma Stephana som
förr, hvilken med christligb sinne bar LSitt öde,,och genom ett
verksamt och nyttigt lif sökte förskingra och mildra den tysta sorgen."
„Jo, jag är än den Stephana du danat mig till, utropade
hon; eller hvarföre tror du att jag-,eljest är liär?. Men iser du,
Jacobo, under resan och overksamheten har tanken varit fjettrad
vid minnen i- så bittra, att de lagt liksöm bly på min själs
spänstighet. Och sedan ... sedan . . . liknar jag denna — Stephana
pekade pti„( en«.,j/- hon söker sin dötterpf;jagl§öker ett mål för
mitt lif; men hvar, hvar skall jag finna det!"
,.l uppfyllandet af dina pligter’ såsom medmenniska och
Christen,": sade Jacobo. „Ack, Stephana, du ärrik, du är sjelfständigt
Nå. väl, dröm då ej bort din tid underAsorgligäIfantasier och
förbittra icke ,din tillvaro med minnet af en sorg, den du ej kan
förmildra, utan sträck ut din-famn mot alla,som lida och behöfva hjelp..
Den tid, du sedan får öfrig’skall icke lemna något mera qvar åt
hopplösheten."
„Du har rätt.. Bort med allt vekligt känslopjunk." Stephana
reste sig upp och Skakade* på hufvudet, liksom för att jaga bort
de plågsamma tankarner. Jacobo hadeiäfven rest sig upp.
»Vet du, Jacobo, då, jag hör dig, frågar jag mig sjelf: är
det verkligen en ung man som talar degsa ord af allvar och
förstånd till dig, eller, är det icke ’snarare dét personifierade förr
nuftet. Du är en-.ovanlig* menniskaj^med ett hjerta af ren och,
ädel metall.«
„Att jag ickeqalltid lyder., det kalla förnuftet, jvet Stephana
mer. än väl, och att äfven jag kan vara en slaf af mina passioner,,
har du haft bevis uppå. Dock, jag har sträfvat till förädling, just
derföre att min förädling återverkat på dig,: och det skulle göra
mig ondt, om jag finge^se dig duka under för en oförklarlig,svaghet."
„Jacobo, ögonblicken af .svaghet . skola icke ofta återkomma,«•
Stephana lade handen på lijertat; ;,men här finnas sår, deiningen
tid och inga förhållanden förmå att läka. Med dessa ord gick
hon ut i matsalen, der de funno miss Jane Smith, som var
sysselsatt med att taga sig någon forfriskning."
„Herre Gud, kära barn, ären I icke hungriga," utropade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
