Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på engelska, emot Stephana och Jacobo, under det hon åt med
full mun. ’„När man kommer från en resa, har man rättighet att
hafva god aptit.“
Stephana smålog och tog plats vid bordet. Jacobo slog i vin
och vatten åt sig, samt förklarade att han icke var hungrig.
Dagen derpå, helt tidigt om morgonen, medan Jane ännu sof
godt på sitt öra,,finna vi Stephana- stående i den stora
festivitetssalen uti öfra våningen, framför det öfver spiseln i marmor
uttagna Romarhjertiska vapnet. Hon var klädd i en hvit
morgon-drägt, rikt garnerad med dyrbara spetsar. Hennes armar lågo i
kors öfver bröstet, hufvudet var tillbakakastadt med en utmanande
rörelse, och i blicken som hon fastade på vapnet låg något
föraktligt. Hela uttrycket af hennes person och ansigte var strängt och
hotande. Det föreföll, liksom det grefliga vapnet i hennes bröst
framkallat en hel här af bittra känslor. Sedan hon en lång stund
med oafvända blickar betraktat vapnet, fattade hon den bredvid
spiseln hängande klocksträngen och ringde, hvarefter hon återtog
sin plats. En betjent syntes i dörren.
„Bed hofmästaren komma upp“, sade Stephana utan att vända
hufvudet.
Några ögonblick förflöto, hvarefter Eklund inträdde. Han var
svartklädd och i full toalett, alldeles som när grefvarna
Romar-hjerta uppehöllo sig på Kungsborg. När han’ steg in, vände sig
Stephana emot honom, och då han efter en djup bugning
stannade vid dörren, sade hon:
„Kom närmare, herr Eklund, jag önskar tala vid er.“- Efter
ett par förnyade vördnadsfulla bugningar nalkades- Eklund.:-1
„Huru kommer det till, att det grefliga vapnet är qvar?“ Hon
pekade derpå.
„Då Kungsborg försåldes till hennes nåd, skulle det, enligt
köpekontraktet, öfverlemnas i orubbadt skick till dess köpare, och
derföre måste äfven detta följa med; isynnerhet sotn man icke,
utan att rifva spiseln, kan taga bort det.“
„Men ett grefligt sköldemärke tillhor familjen och kan icke
öfverlåtas på någon annan. Egde jag äfven rätt att behålla det,
ville jag det icke. Jag afskyr allt, som påminner om aristokrati
och feodalism. Derföre skall herr Eklund redan i dag låta rifva
ned spiseln och bryta ut det der sköldemärket, hvilket ni får
bestyra om, att det skickas till den iordna egaren, ifall ni vet hvarest
han nu vistas.>‘
Eklund hade fått ett utseende som liknade en, den der håller
på att storkna; han stirrade på Stephana, liksom om hon
föreslagit ett helgerån, men vid de sista orden rätade han upp sig
och svarade med en icke obetydlig anstrykning af stolthet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
