Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våningar. Den första upptogs af eif stor sal, der väggarne fordom
varit beklädda med jagtredskap; men nu voro de tapetserade efter
nutidens bruk, och rummet inredt till bibliothekl, musik- och arbets*
rum; till höger låg ett mindre rum, hvilket nu begagnades till
matsal, och till venster var ett helt litet, som grefve Herman hade till
sitt-enskilta sofrum. Våningen ofvanpå upptogs äfven af en stor sal,
der mans förr i veriden hade haft hudarne af de fällda djuren
upphängda kring väggarna. Detta rum var nu grefvinnans salong.
Man kunde se att den sonliga kärleken gjort allt, för att komma
modren att glömma, det hon ickél mer residerade på det ståtliga
Kungsborg; ty rummet i var möbleradt med verklig lyx, och ingen
enda af de tusende ’små lapprisäker, hvilka den förfinade lyxen
skapat, och hvilka för’verldsdamten blifvit, betraktade såsom
oumbärliga, saknades;,! Till höger låg’ grefvinnans -och till venster
fröken Helfrids rum, båda ordnade med smak och beqvämlighet.
Grefve Herman hade röjt upp omkring huset, som låg midt i
en skog, och anlagt en trädgård, hvilken med tiden lofvade att
blifva rätt vacker. Till Furuhof hörde ingen jord, utan blott
jagtmark, så att egaren deräf egde ingénting, hvaraf han kunde draga
någon af kastning. Utom det lilla kapitalet af 20,000 rdr rmt;’
som återstod af den omätliga Romarhjertiska förmögenheten, hade
den grefliga familjen svultit ihjäl på Furuhof.
Det var afton;: solen lutade till nedgång. Igenom de höga,
raka och täta : furuträden, i den omgifvande skogen, banade I sig
några strålar väg och föllo in i’bibliotheket på Furuhof, der grefve
Herman satt, försänkt i djupa tankar, med hufvudet stödt emot
handen. Framför honom på bordet låg1 en uppslagen bok, men
hans blick var icke-fästad på den, utan stirrade rätt framför sig.-
Der han nu satt, iklädd en lätt sammetsrock, med den
snö-hvita skjortkragén nedfälld, det ädla, stolta hufvudet tillbakakastadt,
liknade han bilden af en forntidens riddare, som drömde vemodigt
om1 sina bedrifter, i:
Ganska anmärkningsvärdt är det, att inom vissa adliga
familjer bibehålla ansigtena en dem egendomlig karakter, och gå i
arf från den éna generationen till den andra, så att de likna
kopior, tagna af en och samma person. Detta var fallet iuom
Romarhjertiska familjen. Då man såg hela raden af familjeporträtter,
var det ena, med några små moderationer, fullkomligt likt det
andra. Så äfven med grefve Herman. Hans anletsdrag
utvisade, att han var en Romarhjerta. Den höga breda pannan, den
fint krökta näsan, de stora djupblå ögonen, med sina djerft
bå-giga ögonbryn, och den allvarligt, stolt slutna munnen med sin
något korta öfverläpp, voro allt drag som gått i arf från led till
led; ja ända till det ljusbruna håret och det ljusa skägget, den
smärta, kraftfulla och medelstora figuren tillhörde slägten. Den
unge grefvens hela yttre utvisade en oblandad ras. Samma likhet,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
